Vad är egentligen meningen med att älska
När du inte är älskad
Vad är egentligen meningen med att sakna
När du inte är saknad
Vad är egentligen meningen med att vilja
När viljan inte finns
Livet har ingen mening, dess mening skapar man själv

Du är djupt saknad
Du är djupt älskad
Det är allt man kan säga
Allt annat känns bara meningslöst

Ja, jag vet att jag är en kurd ifrån dom turkiska bergen med någon form av identitetskris. Men ikväll, eller rättare sagt i natt så är jag chilenare för hela slanten. Blivit helt omvänd till chilenismen och nu vill man inget annat än att se Chile kvalificera sig för Fotbolls-VM nästa år där den spelas i Sydafrika. Har satsat pengar på matchen så förhoppningsvis vinner dom av den anledningen också. 

Hoy dia, todos chilenos! 

Är klar med alla kompletteringar och sitter just nu och bara tänker. Försökt kolla på film men man pallar inte fokusera helt enkelt. Det är skönt att man blir av med all tyngd som kompletteringar ändå för med sig. Nu kan man mer eller mindre försöka åtminstone rent emotionellt och psykiskt ladda om batterierna inför måndagen. Då har vi ett seminarium kring vår uppkommande B-uppsats. Det känns både pirrigt och skönt att få skriva en uppsats. Det är pirrigt eftersom det är såklart svårt och kommer ta på krafterna. Det känns skönt eftersom man slipper mycket av den enformighet som tenderar att infinna sig när man går på den ena föreläsningen efter den andra. Den lust man hade inför skolstarten riskerar att dreneras rätt snabbt. Hur som helst så kommer jag med all förmodan att skriva min B-uppsats med Yasmin. Vad ämnet kommer att bli är det inte helt bestämt även om vi har rört oss kring ett visst ämnesområde som vi finner är intressant. Det ska bli kul, vi brukar oftast jobba rätt bra tillsammans. Ungefär 25 sidor ska man som mest skriva.

Vad mer kan man prata om? Mina deppiga fasoner beror på något som jag inte vill prata om i den här bloggen. Jag använder den enbart som ett medel för att pusta ut mina tankegångar, något man då och då behöver göra för att inte man skall explodera eller falla ner i en mörk grop. Så ni får helt enkelt ursäkta och stå ut med att man ibland är extra känslig eller deppad och att det kan komma ut i inläggen. Var som sagt på fest igår, den var inte den roligaste men kanske inte heller den tråkigaste. Hade roligt åtminstone ett tag. Den som däremot hade roligast var helt klart min klasspolare Daniel Ghattas som helt fuckade ur med den ena dans konstellationen efter den andra. Han körde lite urbanstyle, lite hip hop moves, och Gud vet vad mer han körde. Han fuckade ur ordentligt på dansgolvet. Killen är lika flippad på dansgolvet som han är i seminarierummet, vilket är rätt kul. Man får sig ändå ett skratt och man imponeras av killens energi. Den verkar aldrig ta slut. Så all eloge till dig din jävla egyptier!

Igår var det fest på skolan. Det var kul ett tag när man fick fucka ur lite. Sen gick det neråt, men det ska man inte gå in på så mycket. Jag tror att jag ska sluta gå på skolfesterna för det tär på mig ordentligt. Vissa saker är sjukt jobbiga, man vaknar dagen efter och känner sig helt jävla tom inombords. Fattar inte hur saker och ting kan helt förändras från en dag till en annan. Sitter just nu i min säng, helt seg och borta i mina egna tankar. Det är så fucked up bara, hur allt kan slå så fel. Mår fan inte bra av det.  Festen var som sagt okej, om ens det. Det var kul i början. Det blev inte så mycket drickande fast att man hade beställt ett helrör. Men det var antingen för lite att dela på, eller för många snyltare som tog dricka som de egentligen inte ens borde få. Träffade på lite människor man inte sett på ett tag vilket alltid är trevligt. Vet allvarligt inte vad jag ska göra. Kan inte glömma, kan inte gömma mig. Men det är nog det som är problemet med det första riktiga. Man glömmer den aldrig. Den förföljer en, inombords så är jag plågad. Man vill så mycket men hinder finns. Känns som att man alltid blir malplacerad av någonting man själv betraktar som sämre. Men vad har jag för makt egentligen att påverka? Ingen. 

Det är nog det som äter upp en som mest. Om det ändå fanns någon som förstod...

I fredags så kom jag hem efter att ha spenderat en vecka i Torrevieja. En underbar lite mindre stad strax söder om den större Alicante i provinsen Valencia. Området kring staden var rätt torrt, men staden i sig var jävligt levande. Jag bodde med mitt fina sällskap på tre personer i en skön beläget lägenhet alldeles i närheten av stranden. Man promenerade bara i några minuter så möttes man av den underbara hettan och playan. Stranden hette "Playa del Cura" om jag minns rätt, och det var en vanlig sandstrand men sjukt varmt. Måste ha brännt mina fötter flera gånger när jag envisades med att gå på sandet istället för att använda tofflor. Det var rätt mycket människor på stranden, mycket spanjorer vilket gav orten sin glans. Det var inte som dom andra sketna turistorterna man varit på (Zakynthos, Rhodos) där man knappt mötte någon inhemsk person utan alla var turister. Här var det annorlunda, det var fler spanjorer än det var turister. Jag slapp den överdrivna existensen av engelsmän vilket alltid är trevligt. 

Torrevieja är en ort som erbjuder dig allt. Det finns mer eller mindre allt man kan önska sig och lite till. Den första kvällen jag kom till orten så välkomnades jag av mitt sällskap under vistelsen. Man lämnade bagaget och chillade en stund för att sen bege sig ut i den torreviejanska natten. Tog en skön promenad längst stranden och till glassbarerna. Jag hade hört så mycket om dom att förväntningarna var höga. Man kan väl säga att förväntningarna infriades då det fanns glassmaker som jag aldrig tidigare trodde existerade. Det fanns mer eller mindre glass i alla smaker man kan tänka sig förutom i bajssmak. Jag kommer ihåg att den första glassen jag åt var en glass som påminde mig om en chilensk efterrätt som jag hade smakat några månader tidigare och fallit för. Dulche de leche tror jag det heter, den kolakrämen som den består av. Hur som helst så var det i princip glass som hade gjorts av det, plus en del vaniljsglass sammansatt i en enda stor sockerbomb. Jag åt så mycket man kunde men i slutändan blev det för sött. 
Efter glassen så promenerade vi vidare till marknaden där det kollades in i de olika stånden som för det mesta drevs av marockaner. Där såldes det diverse olika saker, allt ifrån smycken till kläder till souvenirer. Det var skönt. Satte oss vid en bänk kanske det inte riktigt var, men hur som helst. Den var vit och såg ut att bestå av mindre bitar av porslin eller kakel. Allt kändes så surrealistiskt. Det var underbart, att vara där nere. Det tog mig från torsdags kvällen flera dagar innan jag förstod att jag faktiskt var i Spanien och att det inte var en dröm. Hur mobbat det än må låta. Efter det så hände det inte så mycket mer. Det blev en minst lika skön promenad hemåt.

Dagen efter så var det fredag. Då anordnas en stor marknad i staden, med massor av mat. Eftersom vi bodde i en lägenhet så behövdes det självfallet inhandlas mat som kunde ätas under veckan. Alla gav en del pengar som gick till matkassan. Bland annat så köptes det in oliver, som tydligen kallas för de "våldtagna". Det är oliver som fått inkörd dom där lite mindre saltgurkorna. Vet inte vad dom heter, men jag tror ni fattar vilka man menar. Det köptes in en del annat och vi begav oss hemåt igen. Vi spenderade hela förmiddagen sen på playan där det stektes som aldrig förr. Jag tror jag började få färg redan första dagen. Men jag var inte brun, utan mer åt beige hållet. Lite som en förrutnad äpple om något. Jag och min vän bestämde oss för att fucka ur. Så vi drog till bargatan på kvällen, där anhalten blev en uteservering där det dracks en drink var. Vi pratade om olika saker, och man skrattade åt varandras keffa skämt. Efter det så shotade man lite på Club OK har jag för mig att det hette. Sen anlände vi till anhalten för kvällen, Mondo Moondino. Där fuckades det ur rejält i ett par timmar. Speciellt till låten Diva Virtual med Don Omar, den ägde helt. Såg en dominikansk kvinna som var gravid men som såg ut o vara fräschare än många av brudarna där inne. Hennes unge kommer bli en riktig tung reaggeton fantast. Det dansades som sagt, och shotades lite. Sen så promenerade vi om jag minns rätt. Var rätt tankad den kvällen, båda var det. Men vad jag minns så promenerade vi och jag fick mig en guidad tur till de olika platserna sjuka grejer hade hänt som påminde min vän om de fina tider hon haft med sina vänner. Kom hem, däckade. 

Lördagen var soft den också. Det började självfallet med en gemensam frukost innan man drog mot playan. Stekte i flera timmar, medans planeringen för dagen lades ut. Bestämde oss för att dra till en plats strax utanför stadens centrum, som i princip kan beskrivas som ett enormt nöjesplats. Det fanns galleria, spelplatser, biograf och så vidare. Jag och min vän bestämde oss för att bowla. Det var bland det roligaste man gjort. Det var så sjukt länge sedan man hade bowlat, men ändå så spöade jag skitet ur henne. Dominerade henne totalt. Hahaha... Ne, hon var rätt duktig. Det svalkades med en iskall Cola medan vi spelade två rundor. Det bästa var att det kostade oss lite mer än 8 euro, vilket är fucked up. I Sverige kan bowling för en timme kosta 300 kronor. Whatever, efter bowlingen så spelade vi lite på en sån där hockeybord där jag utklassades totalt. Efteråt var det dags att fylla våra tabboshe magar så vi drog till KFC :D. Det var faktiskt första gången i mitt liv som jag åt där, och det var sjukt gott. Slaktade mina släktingar som aldrig förr, med lite batata och sköljde ner det med Pepsi. Sen så fanns det lite uppträdanden på det här platsen. Det var olika dans uppträdanden. Såg en vilsen "noshörning" springa utifrån biografen. Stackaren såg alldeles rädd och förvirrad ut. Det var en UNDERBAR kväll, ett av de jag kommer minnas för alltid. 


Om de andra dagarna skriver jag lite senare. Det kommer även bilder!

Jag har med sann fruitcake-anda funderat över den kommande hösten. Det första som jag vill göra, och som jag sagt att man skulle göra sedan jag vet inte vad är; träna. Jag har som mål att så fort pengarna kommer och terminen börjar köpa mig ett träningskort/gymkort på 24-7. Jag vill börja bygga upp min muskelmassa eftersom om jag ska vara helt ärlig så börjar jag känna mig utanför. Till och med Savvas som tidigare ansåg att all form av kroppsbebyggelse var en tendens av undangömd homosexualitet, har de senaste månaderna deffat både sina biceps och triceps. Den enda formen av träning jag hållt mig till är några enstaka (få) joggingturer. Jag ska försöka hinna med ett par till innan skolan börjar. Men om jag ska vara helt ärlig så kommer det faktiskt vara kul att börja träna. Tidigare så hade man ett kort på Friskis&Svettis i Kista. Men motivationen fanns inte där. De där ungefär 2000 man la på kortet var som bortkastade pengar. Kunde lika gärna ha torkat röven med dom och spolat ner dom i toaletten. Gick ett par gånger, men motivationen fanns som sagt inte. Nu om något, så kommer jag att motiveras av att polarna tränar. Man kommer liksom kriga för att ens muskler skall kunna jämnföras med de andra. Kostas, Adis och Savvas sitter och spänner på den ena muskeln efter den andra. Där sitter man och känner sig som en riktig fikus med ingenting att leverera. Nu skall det bli slut på det, är det tänkt i allafall. Förhoppningsvis infinner sig motivationen under hela resans gång. Har som mål att gå upp ett par kilo i muskler. Det kommer såklart ta sin tid. Men om det är något så är det tid jag har mycket av nu för tiden.

Snart är sommaren slut. Jag vet, hur kan någonting som aldrig ens existerat ta slut. Det har ju funnits vissa dagar, ibland kanske någon enstaka vecka eller två där det faktiskt varit riktigt skönt väder. Men i överlag har vädret sugit. Nu ska det tydligen bli varmt. Typiskt, de två lediga månaderna man hade bjöd mest på regn än sol och nu helt plötsligt skall värmen tydligen komma. Om ungefär två veckor så börjar skolan igen. Har fortfarande en del rester som måste bli klara fram till dess, och sen så får man väl se fram emot en höst av pluggande. Den här terminen så måste man verkligen sätta igång ifrån dag 1 och inte låta restberget bygga upp sig så man mot slutet av terminen har fler rester som måste bli klara. I höst så har det snackats om en resa, var destinationen är förblir osagt i nuläget. Men jag är verkligen sugen på en resa dit. Det skulle vara kul att åka dit och se de platser man redan besökt men som man kanske inte direkt uppskattade på det sättet som de borde uppskattas. Nåväl, målet är att den här resan skall äga rum i höst och förhoppningsvis så gör den det också.

Ciao

Det är komiskt hur patetiska vissa människor är. Jag förstår mig inte på personer som av inget skapar något. Personer som mer eller mindre söker en konflikt i hopp om att nå något ouppnåeligt. Det är komisk hur vissa människor kan av den mest oskyldiga handlingen lyckas leka offer och kasta skit och sarkasm på en som om man begått någon form av dödssynd mot den personen. Lägg ner för i helvete, sluta vara så jävla patetiska. Det är så sjukt patetiskt det hela att människor runt ens närhet, vänner eller andra bekanta skall bete sig som om de fortfarande behöver morsans hjälp att byta sina blöjor. Omogna små människor som är outbildade, ignoranta, töntiga, mobbade och helt enkelt skrattretande. Så skit i alla meningslösa människor, sluta umgås med smuts. Man vet vilka man har, och vilka man inte behöver. Man får det man söker, och söker det man vill ha. Dags att göra sig av med avfallet. Just press Ctrl+Alt+Delete but do it IRL.

Idag var en rätt soft dag ifrån början till slut. Var tillsammans med brorsorna och farsan hemma hos min morbror eller som vi sandnegrer säger; chalo. Vi var dit bjudna på lunch, med tanke på att vår kära mor är bortrest i Syrien och vi mer eller mindre har förlitat oss på farsans ibland oätliga kreationer och snabbmat. Det bjöds på olika inhemska maträtter och de avnjöts med basal (grönlök), figel (rädisa) och diverse olika vätsedrycker. För min del blev det en härlig och välförtjänt iskall Carlsberg öl som sköljde ner det goda maten på ett underbart sätt. 

Efter käket så drog man till deras balkong. De har en sexig terassbalkong som står mittemot Rålis, så man kan mer eller mindre spana på alla svenssons som låg där och försökte steka i den obefintliga sommarsolen. Farsan var som vanligt måltavla för min morbrors sarkasm. Finns ingen som kan få min farsa att koka som min morbror, det roliga är att det har varit samma visa i nästan tjugo år och ändå så faller farsan dit varje gång. Samtalen varierade mellan sarkasm, till politik, till annat meningslöst skit. Det var kul, man fick sig ett skratt och mättade sin mage. Det bjöds på vattenmelon och olika sorters frön och nötter som de riktiga sandnegrer vi är. I sin helhet var det en soft dag, det var kul att spendera lite tid med familjen trots allt. Nu sitter man här hemma och chillar med livet. Har haft lite ont i magen under dagen så man får hoppas att det går snart över. Lyssnar på musik med huvudet lutad mot kudden och tänker på folk som betyder något för en. Juste fan, fick också snacka med morsan för första gången på länge. Har tydligen fått ett par Lacoste skor och en Cam till min dator. Man får väl tacka. Nu ska jag i allafall återgå till det man gjorde. Imorgon är det dags att sätta igång med pluggandet.

Min favoritlåt just nu;

Livvi Franc - Now I'm That Bitch