Sitter här nu i mitt rum, lite halvnaken sådär. Det är ibland lite befriande att springa runt med enbart boxers på, klia sig i skrevet utan att ta hänsyn till någon, haha. För er som inte vet om det så skriver jag en miniuppsats för tillfället, eller skriver är kanske att ta i, har inte rört skitet på typ 2 dagar. Ska sätta igång och skriva lite senare. Fattar fortfarande inte poängen med uppgiften, totalt meningslös och bortkastad tid.

Ska inte uppehålla er för länge, nu skall jag chilla lite med en bra film och sen så skall jag försöka finna lite motivation till att fortskrida med mitt skrivande, halvnaken självklart. 

För övrigt; BEHÖVER ETT FUCKIN JOBB, någon idé?

Klockan är strax efter 5 på morgonen när jag sitter och skriver det här. Jag måste nog vara min egna värsta fiende, eller någonting. Min kropp och mina tankar är utmattade, bokstavligt. Tyvärr är sömnen bortgången likt gårdagen är för de fortfarande levande. Om det är insomnia, eller om det är min hjärnas ihärdiga tankes smedja som gör att jag går sömnlös om nätterna, det är en fråga som enbart gudarna kan besvara. Hur som haver så sitter man, eller rent teoretiskt så halvligger man i sin säng, täcket är uppdraget för att hålla värmen medan mina Jaffar-fingrar knappar flitigt på mitt stackars besudlade tangentbord som inte ens vid en tidig morgon kan skonas mitt skrivande. 
När ska allting bli som man önskar det vore. Det är en fråga som man ställt och kommer ställa sig många gånger framåt i tiden. Svaret på det är - jag vet faktiskt inte. Jag har slutat förstå mig på människor också. Vissa saker har man helt enkelt inget förståelse för. Man blir inte längre överraskad utan det har blivit lite av en jargong, något av det vanliga. Om det skulle en dag bli annorlunda så skulle det vara i sig, jävligt konstigt. AJA

Vet inte ens vad fan man vill med det här inlägget. Men jag skiter fullständigt i, om du som läser tycker det är tråkigt. SLUTA LÄS. Jag behöver den här bloggen, måste få ut den irritation, den hopplöshet man ibland kan känna och alla andra möjliga yttringar av känslor som behöver någon form av space att fritt kunna uttryckas. Livet fortsätter väl att rulla, tåget kommer aldrig att stanna utan den kommer att fortsätta att rulla nästintill all oändlighet till det en dag kommer till slutstationen och det blir ens stopp, ens avskedsansökan med livet. Ska fortsätta trots min deppiga stämning i denna skrivna stund försöka att bli gladare och mer positiv. Människor är som dom är, Saker är som dom är, man kan helt enkelt inte göra någonting åt det. Det är bara att sluta tänka så mycket, och kanske leva ännu mer. En människa är så mycket värd som du väljer att värdera denne. Samma sak är det med de saker och händelser som sker runt omkring en. Ska fortsätta vara positiv, för om hoppet är ute är det lika gärna dags att gå och dö.

Dags att avsluta inlägget. Vet fortfarande inte vafan jag vill få fram. AJA

Det har varit lite upp och ner den senaste tiden faktiskt. Har inte haft någon lust alls att blogga, har inte känt någon ork. Men ska försöka skriva lite mer, det verkar finnas åtminstone ett par personer som fastnat för den här bloggen. Varför det förstår jag inte. Man måste antagligen utföra någon form av psykoanalytisk undersökning för de stackarna som dag in och dag ut lyckas knappa in sig på min patetiskt tråkiga blogg för att finna - nada. Har inte bloggat sedan början av januari, det är förmodligen min längsta torka. Det är faktiskt rätt komiskt att min blogg dog mer eller mindre direkt efter att jag för hundrafemtioelfte gången lyckades återuppliva den senast.

Till skillnad ifrån hur det brukar vara så har saker och ting faktiskt börjat hända. Det var knas ett tag med skolan. Det var nästan på mållinjen att man inte ens skulle få fortsätta. Hade lite för många restpoäng, så det knasade sig rejält kan man väl säga. Fick veta ifrån min söta lärare att jag var tvungen att skriva en salstenta 2 dagar innan den skulle skrivas. Man kan säga så här; Ordet PANIK fick en mer djupgående och personlig betydelse för mig. Till mina fienders förtret så gick faktiskt tentan GALANT. Klarade den!

Hursomhelst, nu sitter man i sitt rum, småtittandes på en arabisk film (!) och äter lite pistagenötter. Det känns sådär just nu. Känner mig ensam, haha jag är ju ensam i denna stund. Mobilen är tyst, ljudet ifrån TV är avstängd och det enda som hörs är mitt jädra knappande på mitt stackars misshandlade tangentbord. Om livet leker eller inte, det är svårt att säga just nu. Vissa saker har lämnat ens tankar, för att ersättas med andra. Men det är väl det som kallas för att l e v a.

Den här veckan har ändå börjat rätt okej, med kulmen på lördag då en viss Dlol skall firas. :)

PUSS

Jag vet, för hundrafemtioelfte gången. Har varit rätt dålig på att blogga, har haft svårt att finna inspiration. Ingenting speciellt händer så de är liksom onödigt och skriva en massa skit. Aja, så kan i allafall slänga iväg lite saker som hänt de senaste dagarna. Igår så var man på donken med neandertalaren, araben och Djingis Khan. Det var en intressant sittning med många härliga skratt. Vi lyckades med konstverket att lura Djingis Khan att Hackspetten hade gått och förlovat sig med Påven. Givetvis är det bara skitsnack, även om Hackspetten drar in skit mycket pengar och är jävligt independent nu för tiden. Snart haffas en villa liksom. 

Nä men skämt åsido, så vi drev och Djingis gick på det. Han är jävligt blåst, men väldigt skön. Vad hände på nyår? Kanske ni undrar. Inte mycket, det var tänkt att man skulle dra till min ena morbror för ett gemensamt firande. Men min käre farsan är jävligt bekväm av sig så det vart ännu ett "firande" hemma. Käkade jävligt mycket godsaker iallafall så jag tror jag har försörjt min kropp med tillräckligt med socker för att klassificeras som diabetiker.

Idag började skolan. I allafall var det tänkt. Åkte en hel timme till skolan för att ÅTERIGEN få veta på plats att seminariet är inställt. Någon där uppe måste verkligen ogilla mig. Ni fick i allafall ni update, kommer skriva lite mer antingen imorgon eller över imorgon. Just nu kurrar magen, det är dags att fylla den med dagens andra dos med morsans spaghetti. 

Vi höres!!

Förresten, en somalier blev haffad idag på tåget, han fick pejja 1200 kronor..hihihi :D

Julen 2008 med mormor

Den här julen har faktiskt varit rätt skön. För första gången på rätt länge så blev man välsignad med en vit jul. The Christmas-feeling sätter sig mycket djupare när man ser täcket av vit snö utanför sitt fönster. Mina jular så firar jag som vanligt med familjen. Vi syrianer firar inte julafton på samma sätt som svenskarna, vår helgdag är den 25e december. Under julafton så hade morsan i allafall lagat lite mat, vi käkade tillsammans och sedan så var det precis som vilken dag som helst. Givetvis så kollade man på Kalle Anka precis som varenda jul, fast att det blivit rätt tråkigt med Ferdinand som luktar på sina blommar. Men, tradition är väl tradition.

Juldagen då. Jo, vaknade runt 8-tiden för att fixa mig. Klädde mig i en svart kostym med en ska vi kalla det havsblå skjorta och en guld-inspirerad slips. Det matchade i allafall. Drog in till kyrkan med morsan, mina tre syskon bangade denna jul. Åkte in med morsan och klädde av oss ytterkläderna, träffade på några släktingar som fick sig sina obligatoriska 3 pussar på kinderna och sedan traskade man iväg in i kyrkan. Gick in, gjorde korstecknet, svängde in mot vänster och satte mig avskilt längst mot väggen. Det där är liksom my spot. Gudstjänsten hade redan satts igång sen åtminstone 9 tiden, vi måste ha vart där runt halv tio. Människorna började traska in sakta men säkert. Det var ett tag sedan man var i kyrkan, måste ha vart typ påsken 2009. Det kändes skönt, man fylldes av en inre ro. Lite svårt och förklara, men det är en kombination av stämningen, rökelsen och recitationerna av Nya testamentet. I allafall, efter en 3 timmar lång föreställning så var gudstjänsten slut. Eftersom det vart packat med folk i kyrkan, flera hundra personer inne i kyrkan och x antal människor som stod utanför så vart det rätt trångt. Efter en stund kom man i allafall ut, träffade på ytterligare släktingar och började röra oss hemåt. Väl hemma åt vi i familjen gemensamt för första gången på länge en middag då alla 6 familjemedlemmarna satt vid bordet samtidigt. Det var skönt. Morsan hade flippat ordentligt och fixat flertalet olika kulinariska smakupplevelser. 

Mot kvällen så drog vi till farmor, vilket vi gör varje jul. Langade lite julhälsningar till de släktingar som vart närvarande, slängde ett par pussar hit, ett par pussar dit. Drog hemåt och sen så kom morbröderna med familj, och man satt och snackade och garvade åt deras ironi och hur de drev med farsan som alltid tar det personligt. 
I det stora var det en skön jul faktiskt. Hoppas nyåret bjuder på samma stämning. Dagen efter var inte dålig den heller...

Ja mina vänner. Äntligen, äntligen är det slut med skolan. Under 16 dagar har man ingen föreläsning, inget seminarium. Inget vänta på tåget i iskall kyla, man behöver inte träffa på människor man inte pallar med och allt annat trevligt som hör till. Under julen kommer jag leka extra religiös, springa till kyrkan iklädd kostym och under en 3 timmar lång föreställning försöka inte sova. Det är faktiskt ett problem för mig. Jag blir alltid ordentligt sömnig i kyrkan varje gång man sätter sin fot där. 
Kommer vara kul att se alla människorna som verkar tro att det är New Yorks modevecka eller någonting. Den ena efter den andra langar en cat walk bättre än den andra. Annars då? Jag fick tyvärr, enbart ett G på senaste kursen. Jag känner mig dålig. Eller äsch, jag skiter i faktiskt, pallar inte bry mig längre. Eller, jo kanske lite. 

Aja, det här inlägget är lika meningslöst som det föregående. Hörs senare istället :)

En Pepperoni Lover skulle sitta fint..

Halliburt. Haha, jag förstår inte varför det där ordet/namnet får mig att garva. Har garvat för mig själv mest hela dagen varje gång det dyker upp i mitt huvud. Försök säga de där ordet helt allvarligt. Får den inte dig att småflina. Aja, det kanske bara jag som är jävligt tråkig och borde gå skjuta mig själv för att få slut på mitt meningslösa existens. Men nåväl. Idag var det som alla andra dagar. Kom till praktiken minst en halvtimme efter den utsatta tiden och min handledare var minst lika glad och entusiastisk som vanligt. 
Idag vart det ingen undervisning, det kommer antagligen inte bli någon mer undervisning för min del med tanke på att jag hållit mina lektioner. Tror man i allafall, men vi kör på det fan. Hursomhelst, vart en relativt lugn dag förutom sexorna som verkar vara djävulens lakejer på skolan. Det är nog som man säger, att skolan blir sämre för varje årskull. Herregud, kommer säkert tvingas ta itu med skitungarna vid nästa VFU-omgång. För övrigt så "ställde jag upp" lite halvt påtvingat på läxhjälpen. Väntade i en timme tills skitet skulle börja, dök det upp några elever att hjälpa när det väl var dags att öppna klassrummet? NEJ. Kul? Fuck off.

Annars då. Ingenting speciellt faktiskt. Inte mycket händer, saknar fortfarande ett jobb så det drar ner stämningen lite. Jo, juste. Idag så lekte jag så svennebananig som man bara kan bli. Drog in efter avslutad dag in till Coop och langade mig en fet 1kg påse med pyttipanna. Det var så jävla länge sedan man käkade det. Nu sitter man här och försöker författa ett inlägg.. Det gick väl sådär. Haliburt! hihihi

Taget ifrån en annan blogg;

Svenska Dagbladet har inför folkomröstningen om minareter i Schweiz träffat högste imamen i landet, Youssef Ibram, Minaretfrågan delar schweizare:

– Tillåter man klocktorn ska samma sak gälla för minareter, säger han vilket får mig att undra om han då tycker att kyrkor ska få byggas i Saudiarabien.

– Det är ett problem mellan Väst och Saudiarabien, svarar han undvikande.

Imamen, verksam i väst, kräver minareter här, men försvarar inte rätten att bygga kyrkor i Saudiarabien. Samtidigt hotar imamen med att al-Qaida kan intressera sig för Schweiz om landet röstar emot minareter.

Alltså: islam har rätt att sprida sig överallt i världen, men något försvar för kristna att i religionsfrihetens namn sprida sin lära ges inte.

Den politiska korrektheten i väst låter sig luras av detta dubbelspel. Och att se igenom hyckleriet är naturligtvis islamofobi…

Galet, galet. Är 24 år och har fått min första ilning i en tand. Det kanske är en accomplishment i säg, fan vet jag. Var på undersökning nu i fredags, och jag hade ju räknat med att det skulle vara något åt det hållet. Haft ont till och från i några veckor. Men hursomhelst så skall jag få det lagat redan nu på tisdag. Priset? Det svider som fan. Det kommer kosta mig 1 200 kronor. Men tandläkare bruden sa att det var bra att man dök upp nu innan det hade utvecklats till något värre som skulle behövas en rot-fyllning. 


Förutom det. Det går skitbra på praktiken. Hade förmodligen min bästa lektion någonsin i fredags med en av mina två 8:or. Jag undervisar dom i Historia och vi diskuterade demokrati och rättigheter samt skyldigheter. Det blev en rätt het debatt kring Muhammed karikatyrer och så vidare. Det var faktiskt kul, la lite skämt och fick skön respons ifrån eleverna. Handledaren var även han jävligt nöjd, så det rullar på fan.

Puzz

Fyfan vad skönt det var när pengarna kom in på kontot. De behövdes, har gått runt som en fattig kurdisk mjölkbonde ifrån de turkiska bergen. Så det känns bra just nu. Ska leka sparsam, ska försöka att inte slösa för mycket pengar. Jag minns inte ens hur många gånger jag har sagt just dom orden, men den här gången måste det gå!

Jag vet inte vad det är med dagens ungdom. När jag menar ungdom så syftar jag specifikt till ungar i högstadieålder. Eftersom jag för tillfället praktiserar på en högstadieskola så kan jag bara medge att det inte direkt lockar mig till en framtid i läraryrket. Alltså senast idag såg man hur helvetet bryter ut så fort läraren går ut ur klassrummet. Eleverna visar prov på nonchalans och ointresse i allt det dom gör. De bråkar, de kastar sudd och papperslappar, de skriker så ens öron håller på att explodera och visar total brist på respekt. De flesta av eleverna skulle hellre spendera tid, med att kasta sten på SL-bussar eller dylikt än att faktiskt lära sig något konkret som kommer gagna dom i framtiden. Det är måste man medge skrämmande arbetsklimat man kommer att tvinga sig in på när man är utexaminerad. 
Jag tycker det är sjukt hur pass utbrett bristen på respekt ifrån eleverna mot lärarna och andra vuxna på skolans område är. Det är sjukt att man har korkade beslutsfattare som helt tagit ifrån läraren all form av makt och auktoritet i klassrummet och istället gett det till ouppfostrade "barn". Som lärare riskerar man helt ärligt att bränna ut sig, antagligen snabbare än de flesta andra yrkesgrupper man kan tänka sig på rak arm. Jag förstår inte hur de som är lärare idag, som arbetat med det i flera år fortfarande jobbar med det. Att de inte hamnat i någon form av depression eller kanske t.o.m tagit ännu mer skada.
Man kanske inte skall överdramatisera det hela, det finns jävligt många lärare som inte har några större problem med elever, det finns skolor som fungerar väldigt väl. Men av någon anledning så är förortsskolorna värst. I allafall kan jag tänka mig det. Om lite mer än 1 år så kommer jag att vara färdigutbildad, får man då hoppas. Då kommer man förhoppningsvis att hitta sig ett jobb. Min enda önskan är att jag inte skall tvingas gå med vemod mot min arbetsplats på grund av att föräldrar är duktiga på att knulla och skaffa barnen, men brister när det gäller själva uppfostran av de samma.

Ja, just nu känns det skönt faktiskt. Eller det har det gjort sen morgonen egentligen.
Fick en liten hälsning när man satt där i arbetsrummet som gjorde en riktigt glad. HIHI
Nä, men idag var det rätt lugnt, kom in till arbetsrummet typ en timme senare än vad man hade planerat. Min sköna handledare var lika glad och trevlig som vanligt. Satt där drickandes kaffe, utan mjölk och utan socker och planerade mina kommande lektioner inför nästa vecka. Förresten så smakade kaffet som alger, fast jag aldrig käkat det. Men kan tänka mig att smaken kan likställas.

Anyway.