Läste i tidningen att Sverigedemokraterna skulle få 5.8 % om det vore val idag...

Där ser man.

Vet inte varför men har fått flipp idag. Jag pallar helt ärligt inte vänta mer. Likt en heroin missbrukare som suktar efter nästa sil suktar jag efter fotboll. Jag pallar inte vänta i flera månader till innan man får uppleva spänningar, tacklingarna, de grova missarna, målvaktstavlorna, de snygga dragningarna, fansens otröstliga längtan efter segrar och slutligen målen. Jag pratar om VM. Jag pratar om fotbolls-fuckin-VM som går av stapeln om ungefär 6 månader lite sådär. Jag vet inte vad det är. Men i och med att kvalen är nästan helt avslutade och de lag som ändå skall va med i slutspelet som sånär är färdiga så börjar spänningen byggas upp.
Det är en spänning som kan liknas när man typ vet att man så småningom skall få ligga. Man vill liksom bara slita av sig kläderna och get right into it. Sådär ungefär känns det. Man känner sig som nån jävla påtänd person suktandes efter spänning och dramatik.

Vet inte vem som kommer vinna. Det är så svårt, det finns så många lag. Många lag är bra, om inte Las Empanadas vinner, eller Gucci-laget så hoppas man lite på Argentina faktiskt. Det vore nice om de kunde vinna igen med tanke på att de inte vunnit sedan 1986. Men vi får se, eller varför inte ett afrikanskt land typ Kamerun?

Det enda jag vet är att jag kommer under en månads tid sitta bänkad framför tv, langa mina egna slutsatser, skrika ut mitt hat mot domare och motståndare och bländas av skådespeleriet på som utanför planen. VM, du är efterlängtad!

Ikväll så lekte man kärleksfull broder och följde med syrran på bio. På programmet stod filmen "Paranormal Activity" som berömvärt gjordes för enbart 15,000 $ och har redan spelat in över 97 miljoner $. Hur som helst, så handlar filmen om ett par (Kate och Micah), som bor i en välmående förort i San Diego. Kate är tydligen sedan 8 års åldern förföljd av en demon. Varför hon är det får man inte riktigt svar på utan man kastas in i handlingen. När filmen börjar så har det unga paret blivit störda av demonen ett tag. De bestämmer sig för att filma hela spektaklet genom att Micah köper ett kameraset för att föreviga händelseförloppet. 

Ju längre tiden går så förvärras situationen så mycket att demonen bokstavligen skadar dom fysiskt. Vill inte förstöra filmens handling, men om man gillar såna här berättelser med övernaturliga inslag så kan man gå och se den. Tycker filmen i sin helhet var rätt okej, jag är rätt härdad när det gäller skräckisar men det fanns en del fjortisbrudar som skrek i rätt många decibel i biosalongen. Filmen är filmad på ett sätt som för tankarna till Blair Witch Project, nämligen att skådespelarna själva håller i kameran.

Filmens betyg blir 2/5.. 

Nu är det officiellt v 46 och med det så inleds praktiken som denna gång sträcker sig över fem hela veckor. Vi får se helt enkelt vad som komma skall. Förhoppningsvis så blir det lärorikt och roligt och inte allt för mycket dötid där man bara sitter och rullar tummarna. Ju roligare man har desto snabbare går tiden brukar man säga.
Har inte pratat direkt med min handledare utan bara skickat iväg ett mail till honom, men förhoppningsvis skall allt ordna sig. Det skall inte vara några problem, eller?

Ligger som sagt i sängen. Har inte borstat tänderna. Skall göra det snart. Idag var en sådan dag där det inte hände så mycket. Det finns risk att det kommer allt fler sådana dagar allt tätare. Det är kallt och det mörknar snabbt. Savvas och Kostas kom över och ville få ut mig på en promenix men jag bad dom dra åt helvete. Pallade inte. Hade inte motivationen i kroppen att slänga ut mig i kylan. Att de var klädda som om de höll på att vandra på Nordpolen gjorde inte direkt att motivationen steg. Av deras klädsel så visste man vad som väntade där ute. 

Livet rullar på hur meningslöst det än kan låta.

Snart är det läggdags, ligger i sängen. Har småsmaskat på pepparkakor en liten stund. Det känns härligt, det känns juligt. Fan vad gay man är.

Var som sagt på bio ikväll, och filmen man såg var alltså Charles Dickens klassiska kortroman, A Christmas Carol, som handlar om den snåle Ebenezer Scrooge som hatar allt med julen. Han blir besökt av sin bortgångne före detta kollega Marley som berättar att han ska bli hemsökt av 3 spöken. I mötet med spökena inser Scrooge hur fel han har levat och för att göra en lång historia kort så får han mer eller mindre en andra chans och slipper det straff som hans kollega Marley drabbades av genom sin död. 
Historien finns i flertalet olika filmatiseringar och versioner. Denna version är den nyaste med Jim Carrey i huvudrollen och vi såg den i 3D-format och den var jävligt grym gjord.

BETYG: 4 av 5

Har precis kommit hem. Eller ja, för ungefär en 20 minuter sedan. Tog mig ett tag att komma hem, med tanke på att tågen gick vart 30:e minut och att tåget trots det skulle envisas med att komma sent ett par minuter.
Hur som helst, så sitter jag nu i min säng. Eller jag ligger rättare sagt och småmyser med mig själv. Jag vet att det genast kan bildas en massa bilder i era smutsiga huvuden, men jag kan säkerställa att det inte ingår något snuskigt i mitt mysande. 
Idag så hade vi ventilering i skolan. Med det så innebär det att man helt enkelt diskuterar varandras B-uppsatser och lyfter upp både positiva som negativa aspekter av själva uppgiften. Det gick ju rätt bra, vår egna uppsats blev inte lila våldtagen som vissa andra. Speciellt en viss kurds uppsats som totalt misshandlades brutalt. 
Förutom det har det faktiskt inte hänt så mycket. Var på bio idag. Det var väl det roligaste inslaget på dagen. Såg filmen "A Christmas Carol" i 3D-format och det var ju rätt grymt.

Ja. Som sagt, nu ligger man här. Oj, där kliade det rejält i näsan (petade lite). Hur som helst, ska snart börja lägga mig för att sova...

Som ni kanske redan vet så är uppsatsen äntligen färdig. Eller kanske inte, för vi skall opponera på varandras arbeten nu på fredag. Men sen är man nog färdig med skitet. 
Nästa vecka, åh Gud vare med mig, så ska man ut på praktik. Måste vara det mest ångestfyllda för tillfället. Vill att dagarna ska gå sakta för jag pallar allvarligt inte med det. Sitta där och glo mest hela tiden utan att göra någonting vettigt. Det jobbigaste är ändå att hålla lektioner. Visst, man pluggar till lärare och det är en del av yrket. Men tro mig, ibland har man velat strypa vissa av eleverna eftersom dom varit för jobbiga. 
Hoppas det löser sig. Praktiken är på 3 jävla veckor, ändra fram till jul. Förhoppningsvis så överlever man skitet.


Till dess mmm.. Bigass..

Igår så fyllde man 24 år. Hmm.. tankar kring det? Jo, att tiden går jävligt snabbt. Man känner sig fortfarande som ett jävla barn rent mentalt. Fysiskt, mer av en kyckling. Om sex år är man 30 år. Bara för några år sedan så tänkte man nämen det där är ljusår dit. Nu står man här, sex år ifrån the big thirty, man frågar sig vafan man åstadkommit med sitt liv och helt ärligt... inte mycket. Det enda är väl att man till skillnad ifrån många ändå haft vetten att börja studera och snart är man färdig. Men allt annat då. Är jag en bättre människa idag än jag var när man fortfarande bara var 18 år och livet mer eller mindre hade börjat? Det har jag svårt att tro. Den största oron en människa har är nog att leva ett helt liv och sen inte tycka att man levt. Hoppas man inte blir en sådan.

Det senaste året har ändå inneburit mycket. Många saker har hänt, som på olika sätt har påverkat och influerat mig. Så jag är kanske förändrad på något sätt, förhoppningsvis till det bättre men jag är fel person att bedöma det. Hur som helst, nu är man 24 år. Har faktiskt inte tänkte så mycket kring det. Ja, förutom det redan nämnda. Men åldern är nog som man säger enbart en siffra. En del av mig vill bara tillbaka till golvet, legobitarna, Cartoon Network med Familjen Flinta och Scooby Doo och självklart pratandet med mig själv. Även om det sista händer allt för ofta fortfarande. Speciellt när jag är begeistrad över något, typ en fotbollsmatch. Men samtidigt finns det en sida av mig, när det hela lagt sig som bara kommer låta livet flyta på som vanligt. Inte tänka så mycket utan bara leva.

Nästa år är man 25, det är en milstolpe för mig. Har alltid haft tankar om att jag typ skulle vara död kring 25-30 års åldern. En slags James Dean mentalitet som man haft i ett par år. Nu kommer inte det målet (?) infrias. Det är väl bara positivt. Jag ser fram emot livet. Älskar att andas in luft och pusta ut koldioxid i en härlig kretslopp. Älskar att sova, att vakna eller plåga mig själv med att envisas att se sena filmer fast mina ögon är blodsprängda. Har lämnat mitt 23:e levnads år med blandade känslor. Dels har det varit en händelserik period i mitt liv, ett innehållsrik kapitel i min självbiografi, men samtidigt ett år som man nu måste sluta tänka på och hela tiden blicka framåt. Folk har försvunnit, andra har tillkommit.

Vi ses under mitt 24:e levnads år! :)

Då var det starten på en ny vecka. Med nya rutiner är det tänkt. Det är så mina vänner att vi som läser till lärare med inriktning historia har som uppgift att de kommande veckorna författa en jävla B-uppsats om något historiskt ämne. Just nu känns saker och ting bara för jävliga om man säger så. Vi får väl hoppas, hålla varenda jävla tumme tillgänglig och be till varenda gud/gudinna/elefant huvud, som finns att det skall gå bra. Nåväl, på tal om nya rutiner. Äntligen efter flera månader har rövhåle-SL äntligen öppnat upp tunnelbanan hela vägen till Centralen. Det var ju på tiden.
Den här helgen har varit rätt seg, har faktiskt enbart spenderat tiden med att kolla film och plugga. Har en tenta som vart tvungen att bli klar så har läst lite och försökt författa klart skitet. Har gått rätt okej, nu är det mer eller mindre bara slutsatsen kvar.  


På tal om ingenting. Är det bara jag som är chockad över att Obama fick Nobelpriset?

Det är patetiskt.