Igår så fyllde man 24 år. Hmm.. tankar kring det? Jo, att tiden går jävligt snabbt. Man känner sig fortfarande som ett jävla barn rent mentalt. Fysiskt, mer av en kyckling. Om sex år är man 30 år. Bara för några år sedan så tänkte man nämen det där är ljusår dit. Nu står man här, sex år ifrån the big thirty, man frågar sig vafan man åstadkommit med sitt liv och helt ärligt... inte mycket. Det enda är väl att man till skillnad ifrån många ändå haft vetten att börja studera och snart är man färdig. Men allt annat då. Är jag en bättre människa idag än jag var när man fortfarande bara var 18 år och livet mer eller mindre hade börjat? Det har jag svårt att tro. Den största oron en människa har är nog att leva ett helt liv och sen inte tycka att man levt. Hoppas man inte blir en sådan.

Det senaste året har ändå inneburit mycket. Många saker har hänt, som på olika sätt har påverkat och influerat mig. Så jag är kanske förändrad på något sätt, förhoppningsvis till det bättre men jag är fel person att bedöma det. Hur som helst, nu är man 24 år. Har faktiskt inte tänkte så mycket kring det. Ja, förutom det redan nämnda. Men åldern är nog som man säger enbart en siffra. En del av mig vill bara tillbaka till golvet, legobitarna, Cartoon Network med Familjen Flinta och Scooby Doo och självklart pratandet med mig själv. Även om det sista händer allt för ofta fortfarande. Speciellt när jag är begeistrad över något, typ en fotbollsmatch. Men samtidigt finns det en sida av mig, när det hela lagt sig som bara kommer låta livet flyta på som vanligt. Inte tänka så mycket utan bara leva.

Nästa år är man 25, det är en milstolpe för mig. Har alltid haft tankar om att jag typ skulle vara död kring 25-30 års åldern. En slags James Dean mentalitet som man haft i ett par år. Nu kommer inte det målet (?) infrias. Det är väl bara positivt. Jag ser fram emot livet. Älskar att andas in luft och pusta ut koldioxid i en härlig kretslopp. Älskar att sova, att vakna eller plåga mig själv med att envisas att se sena filmer fast mina ögon är blodsprängda. Har lämnat mitt 23:e levnads år med blandade känslor. Dels har det varit en händelserik period i mitt liv, ett innehållsrik kapitel i min självbiografi, men samtidigt ett år som man nu måste sluta tänka på och hela tiden blicka framåt. Folk har försvunnit, andra har tillkommit.

Vi ses under mitt 24:e levnads år! :)