Igår så avgjordes Eurovision finalen 2009. Hur homosexuellt det än är att vara intresserad av den här tävlingen, så är det någonting jag följt sedan man var liten. Jag kommer ihåg hur hela familjen ibland kunde samlas i vardagsrummet och spana in tävlingen. Hur som helst, igår var det alltså dags igen. Som vanligt så förväntar sig svennarna att deras keffa bidrag måste vinna, men återigen så fick dom för att uttrycka det väldigt simpelt och simonskt - kuk i sig. Dom skickade Jessica Lindgren ifrån Big Brother fast i en äldre version, som med blandning av hemsk r'n'b och opera som skulle få barnen att bli sängvätare och förbli det livet ut när de kommer ihåg Malena Ernmans överrynkiga och hemska attribut vi kan kalla för hennes ansikte. Helt sjukt, vad patetiskt bidrag.

Vinnaren blev som många hade räknat ut, Norge och Alexander Rybak med sin låt Fairytale. Visst, låten var fin och han var ful men det är inte det vi skall gå in på så mycket. Jag tycker som sagt att låten var bra, men knappast den som borde vunnit. Den kändes lite för sockersöt och dagisaktig. Istället borde Armenien vinna, jag tycker deras låt var tung, cok tung. Även om fel låt enligt mig vann så känns det ändå extra skönt att Sverige återigen fick kuk och det mina damer och herrar känns bra. Nu får vi ladda om och se vad svennarna skickar för skitbidrag till Norge 2010...

The year was 2008

The year was two thousand and eight'

A lot of happenings in this stage, world age,

When Obama won the election it hadn't finished yet,

He became The first black person to conquer the first place,
the first black person to be handed the first place
The first black person to represent the states,

In fact he was the first American president to get the worlds praise,

But not the first black person to ever get chased'

We all remember back in the days, nearly three hundred years,

When white men took black persons as slaves,

Calling them names, looking them up, put muzzle and chains,

Just to shut them down,

They say; security goes before possibility,

just so you won't see any black persons around,

Three hundred years later, and a man is standing before the crowds,

world wide, making a black nation proud,

Barack Obama is taking this oath, the first black person to finish this road,

Winning by knock-out.

The year was two thousand and eight

The year was two thousand and eight,

Financial crisis gets past the line, economic crisis crashes the time,

People looses their job, lifestyle takes a deep dark dive,

Radio, TV and newspaper acting blind,

They're talking about this glamour life,

The whole media thing is going crazy, living in a self proclaimed lie,

Cos glamour life, ain´t no real life,

In fact real life aint no glamour life,

Real life is a deep dark dive,

An economic crisis, and a whole world going blind,

Indeed it's true when they say;

Money makes you blind,

Just look up to the sky; do you still see the birds fly?

But then;

Why do we see it as a penalty? Why do we hate it as a misery?

Why not make it into opportunity? Possibility? Maybe, to make poverty history,

And turn tragedy into symphony?