Hej

Vi känner inte varandra, kommer aldrig att träffas. Inte för att man inte vill, men eftersom vi helt enkelt inte kan. Jag har sedan jag först hörde talas om det, alltid funderat på hur saker och ting hade varit. Skulle jag vara så som jag är som person, eller skulle det ha någon som helst inverkan? Jag har många gånger funderat på varför det skedde, finns det någon mening med det. I ärlighetens namn har jag inte funnit någon godtagbar anledning till varför, det finns ingen logisk förklaring till det. Jag berövades någonting fint, någonting som jag tror hade hjälpt mig på flera olika sätt. Nu finns det inte där, saker blev som dom blev. Hade det varit annorlunda om det inte hade skett? Det är sånt som aldrig går att besvara. Tänkte på det häromdagen, minns inte och vet inte varför jag ens gjorde det. Men då och då blossar det upp vissa situationer i livet då man önskade att det hade slutat annorlunda för det hade nog hjälpt mig när jag behöver bli hjälpt. Nu har man ingen, ingen som riktigt och fullt ut skulle kunna förstå en. Vem vet, du hade kanske varit just den personen. Hur det än skulle vara kommer jag aldrig att få veta, och det gör mig både arg och besviken. Vart du än är, hoppas jag att du har det bra. Om det finns en Gud och ett himmel så kanske vi ses där, vem vet?

Även om vi aldrig fick mötas, även om du aldrig hann ens döpas och få ett namn som enligt morsan skulle vara Lilian är din plats i mitt hjärta alltid garanterad oavsett. Älskar dig som den bror du aldrig fick träffa, älskar dig som den syster jag aldrig fick ha.

Må du vila i frid min stora syster  

* 1983 + 1983