Det måste helt enkelt vara någonting, att Gud typ hatar mig eller någonting. Alltid när man tror att saker går ens väg, att man äntligen får uppleva saker så skall alltid händelser som sker leda till konsekvenser som gör att de förblir en finne i arslet på mig. Jag är cok förbannad över hur saker och ting blev, jag blir cok förbannad bara av att tänka på det. Allt känns så jävla irriterande ibland, vad som kunde ha blivit som istället tog en annan vända på grund av en bullshit händelse.

Alltså helt ärligt. Jag hatar det så mycket att jag spricker. Tvingas sätta en fasad och leka trevlig när man inombords bara vill spricka av den irritation man känner och man kännt sedan man fick ett viss besked som så klart med min "lycka" var tvunget att hända. Jag kan i slutändan inte göra någonting förutom och garva åt eländet. 

Nu skall jag återgå till studerandet i skolan. Irriterad är bara förnamnet.