Det är nog dags att sätta igång igen. Har själv känt av det liksom, att någonting bör göras åt saken. Senast idag så påpekade både Adis och min morsa om min mage. Jag är inte världens tjockaste person om man säger så. Jag är ganska konstigt uppbyggt. Har en relativt smal överkropp, och en större underdel med ben som tagna ifrån en 100-meters löpare eller något i den stilen. Sen så har jag den här jävla magen, som allt mer har blivit en riktig soffpotatisaktig liten grej. Det stör mig faktiskt, många har kommenterat den. Jag har aldrig varit en bodybuilder, har typ bara ägt ett enda träningskort och det var till Friskis och Svettis i Kista. Tränade där ett par gånger, sen la man ner för att motivationen inte fanns där. Det fanns ingenting eller ingen som sporrade en till träning. Nu så har grabbarna runt en börjat träna, även Savvas som ansåg att styrketräning bara var en tendens till homosexualitet. Även Savvas har blivit en "gymbög". Det är nog dags för mig med, har sagt att jag ska börja ett tag nu och tjatet har inte lagt sig än. Blir fortfarande frågad när det är dags att börja. Jag vill börja, motivationen tror jag har börjat sippra in i mig. Ens polare sitter och spänner sig mest hela tiden med sina jävla biceps och triceps medans man sitter där med  sin kulmage och sina kycklingarmar redo att gräddas för att läggas i ugnen. Brorsorna har återupptagit träningen, de tränar t o m thaiboxning dom jävlarna. Men det är ingenting för mig, inte nu i allafall. Först och främst är det styrka jag vill träna. Om allt går som det vill sig, så börjar jag jävligt snart. Men, någonting som jag ska börja med redan imorgon är att återuppta joggandet. Jag har precis ställt klockan på 11, skall vakna, sätta på mig shortsen och någon av mina fotbollströjor och ta en runda kring Rinkeby. Det skall faktiskt bli skönt, har behövt en spark i arslet. Nu är det bara att sätta igång med deffandet, vi ses vid mållinjen!