Är vaken. Men vet inte vad fan man ska göra. Har ångest över mer eller mindre allt. Har en tenta som ligger och bara väntar på att få bli gjord. Funderar allvarligt på att dra in till skolan, sätta mig vid ett hörn och bara plugga. Försöka skriva så mycket som möjligt på den förbannade tentan så den blir klar. Igår var en skön dag, hade det väldigt mysig och skönt. Det var trevligt, saknat det, det var trots allt ett tag sen. Idag är det inte lika skönt. Pallar som sagt inte med någonting helt enkelt. Men men, finns inte så mycket att göra. Bara att hoppa upp ifrån sängen, röra sig mot badrummet, ta sig en rejäl dusch för att tvätta av sig ghandi-lukten sen får man väl traska iväg mot tunnelbanan, pendeltåget och den en timmes jävla resan till min kära skola. Snacka om depression. 

Händer inte så mycket intressant i mitt liv. Det mesta vet ni redan om ni ens läser den här sketna bloggen. Igår tror jag det var så hade man den högsta andelen unika besökare på länge. Fattar inte varför just förrigår, men aja man bugar och tackar i allafall. Nu har det gått lite mer än 1 vecka sedan jag inledde min behandling mot de bakterier som infekterat min kropp. Medicinet heter Dalacin och skall inhaleras en gång på morgonen, respektive kvällen. Nackdelen med den här medicinen är att den ger dig lös mage, vilket kanske inte är det fräschaste alternativet. Hoppas i allafall att bakteriejäveln utrotas som man är befriad ifrån all form av skitbakterier som ger en äckliga utslag.  

Nu skall jag försöka få kraft att resa mig ifrån sängen. Börja röra på mig. Att sitta i mitt rum och tänka eller ens försöka plugga är rena självmordet. Behöver rensa tankarna, det är jobbiga tider helt enkelt. Ska rensa tankarna, lyssna på Don Omars sköna reggeaton-toner på väg till skolan och försöka låtsas att allt är bra. Åtminstone för stunden. Det blir bra.